Som barn är Elin Boardy född och uppvuxen i förorten Majorna i den svenska staden Göteborg. Elin är uppfostrad av en konstnärspappa och en bibliotekariemamma, så hon har alltid varit intresserad av att läsa och skriva. Hon har studerat litteratur och svenska vid Göteborgs universitet. Hon har även gått skrivarkurser på Skurups folkhögskola och Nordiska folkhögskolan i Kungälv. Hon har också utbildats till bibliotekarie vid universitetet i Bors.
En antologi som heter “Debut 2003” skrevs av Wahlström & Widstrand. Elin Boardy var en av personerna som hjälpte till att skriva den. Hon var också med och startade kulturtidningen Fantasin som startades 2003. Hon bor i Masthugget, Göteborg, med sin pojkvän, filmaren Axel Danielsson. Förutom att skriva, lär Elin Boardy också ut att skriva till barn och tonåringar och hjälper till på allmänna bibliotek i hennes område.
ELIN BOARDY föddes den 8 juli 1979 och är författare och bibliotekarie.
2008 gav Elin Boardy ut sin första bok, Allt som återstår. Under sekelskiftet är verket en historisk roman som utspelar sig i en stad som heter Orust. När Wahlström & Widstrand gav ut sin första antologi, Debut 2003. Hon var en av bidragsgivarna och hjälpte till att skriva och redigera kulturtidningen Fantasin som kom ut 2003.
Biografi
Det är i Göteborg som Elin Boardy är född och uppvuxen, och hon bor nu där. Han är konstnär och hennes mamma är bibliotekarie, så de arbetar båda inom sina områden. På Göteborgs universitet studerade hon litteraturvetenskap och svenska. På Skurups folkhögskola och Nordiska folkhögskolan i Kungälv skrev hon också på Nordiska folkhögskolan.
Hon är också författare. Hon har också studerat bibliotekarie vid universitetet i Bors. Hon är numera ungdomsbibliotekarie på Lerums folkbibliotek. Hennes skrivande är inte det enda hon gör. Hon undervisar också i skrivkurser för barn och ungdomar som vill förbättra sina färdigheter. Hennes man är filmare och Elin Danielsson är gift med honom.
Läsning Det ser ut som att allt som har blivit kvar känns som att det har tagits tillbaka 100 år. Res tillbaka i tiden till en tid då det inte fanns fler bönder, och in i en miljö där alla kämpar för mat och överlevnad på ett obönhörligt sätt. Så här är resan. Det är en gammal recension av Elin Boardys bok som skrevs utan hennes tillåtelse. Hennes svar, å andra sidan, är inte ett av ilska, utan ett av beröm.
Detta är också inaktuellt. Som en första är det ovanligt att det händer för 100 år sedan. Men hon vill att det ska vara mer än bara en historia om historia; hon vill att folk ska se att detta är ett mänskligt öde som inte skiljer sig så mycket från deras eget.
återstår historien
I slutändan är det enda som återstår historien om bondens dotter Emma, som växte upp på gården i början av 1900-talet. Kameror följer henne vart hon än går, från ladugården där hon mjölkar kor till köket hemma där hon gör sina sysslor och träffar mannen som ska bli hennes man. Emmas liv är hårt och fattigt, med många barn och inget hopp för framtiden. Hon har en hudlös sårbarhet och är öppen för de förändringar som livet medför. Det är en svaghet som i slutändan straffar sig själv.
I författarens eget liv inträffade en verklig händelse som ledde till att historien berättades. Hon var mormor till Elin Boardys mamma, och ingen i familjen visste mycket om henne.
– Mamma hade ett vagt minne av att ha blivit skickad till mentalsjukhus. I början, när vi tittade på hennes familjehistoria, fick vi tillgång till hennes journaler från Vänersborgs sjukhus och andra offentliga platser. Elin Boardy berättar att hon under sina tre eller fyra år på anläggningen förde några sidor med anteckningar. Hon behöll dem tills den dag hon dog.
Lite information fick
Det faktum att det fanns så lite information fick henne att vilja lära sig mer. Vad var det som ledde till kollapsen? Var Emma nära sina barn? Hur kände hon av att vara hemmafru på gården?
S: – Jag tror inte att hon gjorde något som inte var det normala. I en tid då det inte fanns några sociala skyddsnät, om du inte kunde hantera något och gick sönder, trodde dina kamrater att du var galen direkt. Elin Boardy sa att hon tyckte det var viktigt att skriva om detta eftersom hon inte ville att den här personen bara skulle försvinna ur historien.
När Elin Boardy var barn föddes och växte hon upp i Göteborg. Orust har alltid legat henne varmt om hjärtat eftersom hon skrivit det själv. Tidigare bodde hennes farfar i det här området, och hans stuga är fortfarande i familjen. Hon har lärt sig mer om hur livet kunde ha varit på ön för 100 år sedan medan hon gjorde sitt jobb.
När jag fick reda på att jag skrev en bok som skulle kunna kallas en historisk roman visste jag att folk skulle njuta av att läsa den. Sara Lidman, Moa Martinson och PO Enquist är några av dem som skriver den här typen av böcker. Jag gillar att läsa dem själv också.
Elin Boardys röst
Om du lyssnar på Elin Boardys röst, duvet att hon är den typ av person som har skrivit hela sitt liv. Det var dock inte förrän hon gick på Skurups folkhögskola som hon tog skrivandet på allvar. Om inte allt som återstår är hennes bästa verk, är hennes noveller de vanligaste.
De verkar dock vara ett väldigt långt ord. Jag har alltid känt att jag vill göra mer än att bara skriva och att jag inte bara vill lita på mina skrivkunskaper. När hon säger att hon nu avslutat sina studier på Högskolan i Bors med en känsla av förvåning säger hon: Jag är chockad!
Min examen och mitt första jobb kom samtidigt. Jag gjorde båda under samma sommar. Jag tycker att det är en fantastisk sak att känna. Jag fyller år inte förrän nästa år, så jag behöver inte ta itu med ett litet problem just nu.