Sara bäckmo sjuk; Sedan jag var 20 har jag rakat huvudet. Du har många snygga utseenden. Jag måste gå igenom cellgiftsbehandling nu, vilket är tråkigt, och jag har tappat allt hår, även mina ögonfransar.
Min man försökte nyligen hitta ett recept som han trodde att jag hade skrivit om på min blogg, men han hittade det inte. Så han använde Google för att slå upp mitt namn. När Google gav sitt svar var mitt namn och ordet “cancer” bland de populäraste söktermerna som företaget valde.
Även om jag inte tänker så mycket på min frisyr, säger detta enstegsexperiment mig mycket om hur andra ser på det. Jag har turen att jag inte har varit sjuk alls. Jag älskar det så mycket att raka mitt huvud.
Varför jag bestämde mig för att raka mitt huvud
Jag klippte mig för första gången när jag var nitton, så jag har haft den i över tjugo år nu. Tiden går fort. Innan jag bestämde mig för att klippa den var den lockig och ungefär axellängd. När jag var 18 lämnade jag min hemstad Göteborg för att starta en radiostation i en liten stad som heter Torsby, som ligger längre norrut. Varannan helg tog jag tåget från min hemstad tillbaka till storstaden. När mitt tåg var sent en dag bestämde jag mig för att använda den extra tiden för att klippa mig en ny frisyr.
Jag letade överallt, men det enda stället jag kunde hitta som var öppet var en frisersalong för män, så jag åkte dit. Men jag hade tur eftersom ingen av frisörerna skulle klippa mitt långa hår. Den enda personen som verkade intresserad av att göra det som behövde göras var en praktikant. Det säger sig självt att resultaten inte var särskilt bra.
När jag kom hem klippte jag några centimeter till själv direkt. Men det kändes inte helt rätt heller, så istället för att försöka fixa det bestämde jag mig för att bara raka det. Jag blev förvånad när jag upptäckte att jag stod mitt i mitt trassliga hår. Sedan dess har jag alltid klippt den här stilen, förutom de få åren jag jobbade i offentlig tv i Sverige, då mina chefer tyckte att det var oprofessionellt och sa åt mig att ändra på det. Jag tycker att det är fel att ändra sitt utseende på det här sättet bara för att få jobb.
Märkliga upplevelser
För länge sedan skrev jag en artikel i en lokaltidning där jag pratade om mitt hår. Några av mina tankar listas nedan:
Föreställ dig att du stod i kö och plötsligt lade någon sin hand på ditt huvud. Vad skulle du göra? Du bestämmer dig för att vända dig om och se en kvinna du inte känner stryka dig över huvudet och ropa: “Jag var bara tvungen att känna det!” som hon gör det. När jag var yngre gav jag dem min hand och lät dem veta att det skulle tillkomma en avgift. Nu mår jag bara dåligt över mig själv.
Män som har druckit kommer fram till mig sent på kvällen och frågar om jag rakar mig någon annanstans på kroppen än mitt huvud. De tycker att det är väldigt roligt.
En gammal vän till mig sa en gång till mig att jag skulle låta håret växa ut innan jag träffade en eventuell ny chef så att jag inte skulle se för “revolutionär ut”. Dessutom sa en av mina tidigare chefer till mig rakt ut att min frisyr inte var rätt eftersom den “skickade vissa meddelanden”.
Folk verkar tänka lite olika saker om mig baserat på hur jag bär mitt hår. För det mesta tror de att jag gör ett feministiskt uttalande, att jag är lesbisk eller att jag är extrem vegan. Det är inget fel på någon av dessa saker, men jag tycker att det är intressant vad folk tycker om dig baserat på de saker du väljer. Folk verkar ofta ha många frågor när jag berättar att min pojkvän är en man. Några av mina vänner frågar mig fortfarande om jag äter kött eller inte. Jag gör.
Jag är inte på något sätt sjuk.
Även om det här är en blogg om trädgårdsskötsel så kunde jag inte låta bli att prata om mitt hår, speciellt eftersom så många verkar ha starka åsikter på ett eller annat sätt. Jag tycker faktiskt att just den här frisyren är väldigt snygg. Men jag har pratat med många kvinnor som inte vill prova för att de är rädda för vad andra ska tycka. Världen vi lever i är verkligen konstig!
Det finns många anledningar till varför några av er kanske tappar hår. Jag hoppas verkligen att det faktum att jag rakade mitt huvud inte kommer att få någon att känna sig obekväm eller ge intrycket att jag inte tar dessa saker på allvar. Oavsett om ni har hår eller inte vill jag att ni alla ska veta att jag älskar er.
Familjen Backmo bor i orten Bokebacken som ligger tre mil söder om Växjö. Det vackra röda gamla huset, som byggdes på 1800-talet, är omgivet på alla sidor av gröna ängar, åkrar och grusvägar som slingrar sig runt. Och alldeles intill ligger en 400 kvadratmeter stor grönsaksträdgård. Det är familjens egen grönsaksträdgård som de kallar Skillnadens trädgård. En fredag i maj är det väldigt tidigt på morgonen och solen skiner starkt.
När jag går fram till huset för första gången är det första jag ser pojkarna som bor där, tillsammans med trädgårdssängarna och pallkragarna. Otto, 7, och Viggo, 5 år, ansvarar för att odla sina egna plantor i odlingslådorna. De ger mig knappt tid att gå ur bilen innan de vinkar in mig så att de kan visa mig vad jag kan se i marken. Bönor på kolven, sallad och till
nnes av olika sorters kål, som lilakål, grönkålskål och svartkål. Kål är en av de grönsaker som alla i familjen gillar att äta mest. Om barnen själva har något att säga om det,
På bara fem år har Sara Backmo gått från att inte kunna något om lantbruk till att kunna mycket om det. Sara hade alltid velat ha en köksträdgård, men när det var dags att börja förbereda sitt odlingsutrymme visste hon inte var hon skulle börja. Grannen erbjöd sig då att använda en grävmaskin för att gräva upp cirka 400 kvadratmeter av tomten. Vid det här laget var det bara att komma igång.
Säger Sara Backmo, “Jag bestämde mig för att ställa mig en utmaning: jag ville bygga en köksträdgård på tre år som skulle ge min familj alla grönsaker de behöver under sex månader om året.” “Jag valde att göra en svår uppgift för mig själv.”
“Du kan hitta alla i familjen som kopplar av i trädgården,”
Planen fungerade riktigt bra. Det första året gjorde de i ordning marken och satte frön. Sara planterade nästan allt hon kunde tänka sig i sin trädgård andra året. Hon ville ta reda på vad som fungerade och vad hennes familj tyckte om att äta. Tredje året åt hela familjen bara grönsaker som odlats i den egna trädgården från juni till december.
När jag var barn gick min mamma fortfarande i skolan och ibland åt vi maskar och bönor till mat. Sara Backmo berättar att det är en sådan uppväxt hon hoppas kunna ge sina barn i framtiden.