Jill johnson längd; Angelholm är platsen för Johnsons födelse och uppväxt. Hon blev antagen som sångare i en countrygrupp när hon bara var 12 år gammal, och de åkte på turné genom Danmark och Norge med henne. 13 år gammal debuterade hon inför publik på ett countryevent i Danmark. Några år senare skrev hon på ett skivkontrakt i Sverige, men det ledde aldrig till några större genombrott i karriären.
Hon var bara 20 år när hon skrev på ett skivkontrakt med danska EMI. Där arbetade hon tillsammans med den danske producenten Paul Bruun för att skapa sitt debutalbum, med titeln “Sugartree”, som släpptes 1996. Dessförinnan hade hon sjungit coverlåtar med ett band från Helsingborg. Både albumet och dess titellåt var enormt framgångsrika i Danmark, och den förra nådde nummer ett på landets bästa albumlista.
1996 samarbetade hon med Jan Johansen
spela in en duettversion av melodin “Kommer tid, kommer vr”, som sedan blev en stor radiosuccé i Sverige. På grund av det kunde hon för allra första gången få en låt på Svensktoppen, och hon och hennes kompis gick en runda i en folkpark.
Segern i svenska Melodifestivalen 1998, där hon deltog med bidraget låten Karleken ar, blev vändpunkten i hennes karriär. Låten triumferade över andra melodier framförda av etablerade artister vid den tiden, som Nanne Gronvall och Myrra Malmberg, och slutade på en tionde plats i Eurovision Song Contest 1998.
Atmosfären efter prinsessan Dianas död den 31 augusti 1997 i en fordonsolycka i Frankrike, som fick en del uppmärksamhet i brittisk media, fungerade som inspiration för låtens text. Hennes andra studioalbum, med titeln “When the Whole World Looks”, släpptes den 10 maj 1998 och följdes snabbt av en mycket framgångsrik turné.
Jill Johnson tog sig ut till Los Angeles i mitten av 1999 för att samla material till sin kommande skiva. Hon samarbetade med låtskrivaren Andreas Carlsson i Sverige. Carlsson är känd för att ha skrivit ett antal framgångsrika låtar, inklusive “That’s the Way It Is” av Celine Dion, och belönades med “ASCAP Writer of the Year 2000” året därpå.
Hennes tredje studioalbum, med titeln “Daughter of Eve”, släpptes den 30 november 2000. Albumet innehöll låtar som “Daughter of Eve” och “Secrets of My Life”, och det möttes av ett positivt mottagande från kritiker. Hon började samarbeta med låtskrivare under andra delen av år 2000 för att utveckla sina idéer till ett sound som var mer “hennes eget”.
Efter en tid skrev hon på ett förlagsavtal i Nashville med Scott Bagget, och albumet “Good Girl” var produkten av det samarbetet, släppt 2002. Samma år belönades Jill Johnson med en platinaskiva i Danmark för soundtracket av den danska filmen “The only one”, som fick titeln “Promise to Love Me”. Hon har uppnått en betydande framgång när det gäller hennes popularitet i Danmark.
Även om låten som vann tävlingen Melodifestivalen Karleken ar var en poplåt (en ballad i den här genren) är Johnson i första hand en countryartist. Detta uppmärksammades 2003 när hon återigen tävlade i den svenska Melodifestivalen, denna gång med poplåten “Crazy in Love”, som var influerad av countrymusik.
Föreställningen hamnade på fjärde plats i den sista omgången av Globetävlingen, men den fortsatte med att bli en stor hit, bland annat på Svensktoppen, där reglerna ändrades 2003 för att tillåta de tävlande att sjunga på valfritt språk istället för det tidigare påbjudna kravet att de ska sjunga på svenska.
Utöver det fanns den på en rad andra radiolistor. Hon har åkt på turné och spelat in ny musik under åren som gått sedan dess. Nashville, känd som “Världens countrymusikhuvudstad”, är en destination som hon har besökt vid flera tillfällen.
Samlingen med titeln “Discography” gjordes
Tillgänglig för köp i april 2003, och den innehöll 20 av bandets mest populära låtar ända sedan deras skivdebut 1996. Det tog bara några korta månader för skivan att nå guldstatus, och Jill Johnson belönades med en Grammis för det 2003 i kategorin som hade utvecklats specifikt för “Schlager / Dance Band of the Year.”
I mitten av 2003 gav hon sig ut på turnén känd som “En vild turné”, som mottogs väl av kritiker och lockade ett stort antal deltagare. Följande natt, den 9 augusti 2003, blev “Rhapsody in Rock” en jättehit när den framfördes på Nya Ullevi inför 43 000 personer. Under senare hälften av 2003 reste hon till Nashville för att avsluta inspelningen av “Roots and Wings”, ett album som slutligen publicerades den 26 november 2003.
På den sista turnén hon tog innan skivan släpptes tog hon med sig ett filmteam. Besättningen skapade en dokumentär om Jill Johnson som visades på TV 4 i januari 2004. Albumet mottogs väl av kritikercs, och det blev guld i försäljning på mindre än två veckor och sedan platina inte långt efter det. Tittaren kommer att kunna se bilder från inspelningssessionerna i Nashville på DVD:n med titeln “The Making of Roots and Wings”, som släpptes samtidigt.
Johnson har flera guld- och platinaskivor bakom sig, vilket gör honom till en av de mest framgångsrika artisterna i Sverige för närvarande. Biografi Johnson kommer från den mycket omärkliga kommunen Engelholm, som ligger i sydvästra Sverige; inte desto mindre jämför både hennes grannar och media henne med de mest framstående personerna i musikbranschen. När hon var fyra år gammal hade hon redan bestämt sig för att hon ville bli artist. Hennes lokala körledare var verkligen snäll och uppmuntrande mot henne.
Hon bor för närvarande i en jaktstuga belägen i de västra gotländska skogarna i Sverige, även om hon också har ett boende i Stockholm. Hon började sin musikaliska karriär som sångare i ett country- och westernband som heter Tomboola Band när hon var bara 12 år gammal och turnerade över Norge och Danmark. Hon skrev slutligen på med det danska skivbolaget EMI-Medley och släppte ett album som producerades av den hyllade musikern Paul Bruun. Sugar Tree, albumets titellåt, blev en populär låt i Danmark.
Jill Johnson och hennes bandmedlemmar utförde sin unplugged “Roots and Wings”-turné i föreställningssalar över hela Sverige under månaderna april och maj 2004. De spelade en mängd olika countrymusik och berättade historier från Nashville för en stor publik, alla som var mycket uppskattade av deltagarna. Hon gjorde ett framträdande på Rhapsody in Rock-turnén som Robert Wells gjorde i mitten av 2004. Under samma år samarbetade hon också med Ronan Keating för att spela in låten “Last Thing on My Mind”, som efteråt spelades ofta på radiostationer runt om i landet.